När kroppen säger stopp – en ärlig reflektion inför semestern

Jag ska vara helt ärlig med er. Just nu gör min kropp ont på ett sätt som är helt nytt för mig. Det är inte bara den vanliga spändheten i nacken som man kanske förväntar sig efter intensiva arbetsdagar. Det kommer i knäveck, vader, nacke, fötter. Jag har svårt att gå normalt på morgonen och måste väcka kroppen med Sensing Yoga en stund för att släppa på det som byggts upp under natten.

Det är ovant för mig att inte känna mig helt utvilad på morgonen. Jag som alltid har varit en person som vaknar naturligt och känner mig pigg – nu måste jag aktivt jobba för att komma igång.

Det här är min kropp som säger stopp. Och för första gången på länge lyssnar jag verkligen på den.

Ett år av intensitet

2025 har varit ett år där mycket har hänt, både på jobbet och personligt. Det har varit extremt mycket att göra på mitt vanliga jobb, särskilt nu innan semestern när allt måste bli klart. Under våren har det varit så mycket att hålla koll på att jag bara har vilat på helgerna, och inte ens då ordentligt.

Men det märkliga är att trots all denna stress så känner jag att jag har växt enormt som person i år. Jag har mognat på något sätt och anammat mer av Mel Robbins filosofi om att släppa taget om att bry sig om vad andra tycker. Att aktivt göra saker som stärker mig själv istället för att bara oroa mig.

Det kanske låter som en motsägelse – att växa personligt samtidigt som kroppen protesterar. Men jag tror att det hänger ihop. När man börjar sätta gränser och lyssna inåt blir man också mer medveten om kroppens signaler.

Ärlighet över perfektion

Jag har inga problem med att berätta för er att jag känner mig spänd, stressad och omotiverad just nu. Det känns faktiskt bra att vara mänsklig. För länge har vi fått bilden av att vi alltid ska vara "på", alltid ha tips och lösningar, alltid vara inspirerade.

Men sanningen är att även vi som jobbar med hälsa och rörelse går igenom perioder där kroppen säger nej. Där motivationen sviktar. Där det enda man vill är att bara få vila.

Och vet ni vad? Det är helt okej. Det är till och med nödvändigt.

Vad kroppen lär mig just nu

Den här perioden har påmint mig om varför jag började med Sensing Yoga från början. Det är inte bara en träningsform – det är ett sätt att kommunicera med kroppen. Varje morgon nu när jag vaknar och känner hur stel jag är, påminns jag om att kroppen alltid berättar sanningen.

Den ljuger inte. Den kan inte fejka att allt är bra när det inte är det.

När jag gör mina morgonrörelser nu, lyssnar jag extra noga. Vilka delar av kroppen behöver extra uppmärksamhet? Var känns det fastnat? Vad vill släppa men vågar inte riktigt än?

Det är en påminnelse om att all kunskap i världen om hälsa och rörelse inte hjälper om man inte faktiskt lyssnar på vad kroppen försöker säga.

Längtan efter semester

Jag längtar så otroligt mycket efter semestern. Inte bara för att jag ska få vila, utan för att jag äntligen ska få tid med saker som ger mig energi istället för att ta den.

Jag ska ha två utställningar med mina akvareller, vilket betyder att jag kommer få måla mer – något som verkligen matar min själ. Vi planerar en tågresa ner i Europa med hela familjen, förmodligen till Italien. Första semesterresan utomlands sen pandemin, och alla känner sig så glada över att äntligen komma iväg igen.

Och så längtar jag efter mer tid med vår islandshäst som vi håller på att rida in. Att få vara med henne utan stress för jobb som drar ut på eftermiddagarna. Att bara vara närvarande i det vi gör utan att hela tiden ha en lista i huvudet på vad som måste hinnas med.

Lärdomar från ett intensivt år

Trots all stress så känner jag faktiskt stolthet över 2025 hittills. Jag är nöjd med känslan jag fått till min blogg och mina videor på YouTube. Igår lade jag till och med upp en film på min engelska kanal för ländryggen – så ovant att undervisa på engelska men jag vill verkligen nå ut med Sensing Yoga även utanför Sverige. (har i skrivande stund endast 2 prenumeranter, men tänker att det blir fler nr det finns lite mer innehåll)

Men det som jag är mest stolt över är kanske de mentala verktygen jag utvecklat. Att inte oroa sig för saker man inte kan påverka. Att inte bry sig om vad andra tycker och gör. Att förstå att det säger mer om dem än om mig. Att vara lite självisk ibland när det kommer till återhämtning.

Det låter enkelt, men det har varit en resa att komma dit.

Höstens planer – med kroppen i fokus

Till hösten kommer jag lansera min workshop om kronisk värk och hur man kan hjälpa sig själv ur det. Ironiskt nog planerar jag detta samtidigt som jag själv upplever hur snabbt kroppen kan gå från att kännas stark till att protestera.

Men kanske gör det mig till en bättre coach. Att förstå på djupet hur det känns när kroppen säger stopp. Att veta av egen erfarenhet hur viktigt det är att lyssna innan det går för långt.

Sensing Yoga på måndagar i Stenkullen hos Friskvårdsyoga kommer igång igen vecka 36 och håller på till vecka 51. Och det kommer också något helt nytt hos Friskvårdsyoga till hösten som jag är väldigt taggad på – mer info kommer snart! Jag har redan börjat testa nya rörelser hemma och känner en gnista av entusiasm trots trötthet.

Vikten av att vara självisk med sin hälsa

Om det är något jag vill att ni tar med er från det här inlägget så är det det här: Det är okej att vara lite självisk när det kommer till din hälsa och återhämtning. Du behöver inte alltid vara alla till lags. Det är okej att säga nej när kroppen behöver vila.

Vi är så vana vid att pusha igenom, att "ta oss samman", att visa att vi är starka. Men riktig styrka ligger i att veta när man ska pausa. I att lyssna på kroppens signaler innan de blir rop på hjälp.

Jag lever det jag lär just nu. Min kropp säger åt mig att sakta ner, så det gör jag. Den säger åt mig att prioritera vila, så det gör jag. Den säger åt mig att släppa på prestationskrav för ett tag, så det gör jag.

Och vet ni vad? Det känns befriande.

En paus som inte är ett stopp

Det här blir kanske mitt sista längre blogginlägg innan semestern. Inte för att jag slutar, utan för att jag ger mig själv tillåtelse att ta en riktig paus. Att låta kroppen vila på riktigt. Att måla, att resa, att bara vara.

När jag kommer tillbaka i augusti kommer jag vara mer närvarande, mer lyssnade på min kropp, och förhoppningsvis med mer energi att dela med mig av.

För det är det som är det vackra med att lyssna på kroppen – när man ger den vad den behöver, ger den tillbaka så mycket mer.

Tack för att ni följer med på den här resan, med alla dess upp- och nedgångar. Tack för att ni låter mig vara mänsklig.

Ha en underbar sommar, och kom ihåg – lyssna på er kropp. Den vet vad den pratar om.

Med kärlek och ärlig trötthet, Emma